Friluftsstaden

Området byggdes i två etapper och 1944 stod den södra delen klar tillsammans med en för de båda områdena gemensam byggnad innehållande bland annat butikslokaler, tvättinrättning och en värmecentral. 1948 var så även den norra sidan färdigbyggd och1962 tillkom det som kom att kallas för Erikslusts kopparhus, en byggnad som inrymde kontors- och butikslokaler samt en dansrestaurang.

Här är en film från byggperioden: http://www.mitthjartasmalmo.se/filmerna/volym_2/friluftsstaden_vaxer_fram_1942-48/

Med inspiration från bl a USA genomförde storbyggmästaren Eric Sigfrid Persson ett bostadsområde som skulle bli ett av Malmös mest kända. Det rönte uppmärksamhet internationellt och har ända sedan det stod färdigt betraktats som ett av landets främsta och mest intressanta radhusområden. 

Tillsammans med Erik Bülow-Hübe formade Persson en plan för området med parallella radhuslängor grupperade kring den raka Köpenhamnsvägen mot vilken den slingrande Klockspelsvägen kontrasterar. Gränserna mellan offentliga, halvprivata och privata ytor är subtil — staket och avgränsande häckar saknas. Privata uteplatser — som vetter antingen mot öster eller väster — bildas genom att radhusen förskjutits inbördes. I radhuslängorna har vartannat hus således entré från den ena sidan och vartannat från den andra.

Persson ritade grunden till husen själv men arkitekten Svenivar Ekstrand var den som tillsammans med den grupp arkitekter han var chef över färdigställde och uppdaterade ritningarna under tiden som bygget fortlöpte. Radhusen var tänkta för arbetarfamiljer men drog till sig många olika yrkeskategorier och då inte minst arkitekter och byggnadsingenjörer. Det som gjorde Friluftstaden så speciell var bland annat längornas sicksackform med varannan solgård åt öster och varannan åt väster men även att de präglades av vad för den tiden kunde anses som lyx; det fanns till exempel sopnedkast vid diskbänken, en lucka för mjölkbudet och inbyggda hyllor för skor och böcker.

Malmö stad som var ägare till marken krävde små lägenheter som passade arbetare och de drygt 200 radhuslägenheterna som Persson byggde varierade från 77 m² till 130 m². 

Vid Erikslustvägen placerades en för området gemensam byggnad efter amerikansk förebild (”Community center”) med utrymmen för butiker, hantverkare, hemhjälp, tvättinrättning, samlingslokaler och värmeanläggning. Senare har huset använts som kyrka och hotell. I områdets nordvästra hörn låg sedan början av 1930-talet den tyska kyrkan ritad av Olander Gröffel.

Eric Sigfrid Perssons vision var att skapa bostäder omgivna av natur och blommande, friväxande grönska. Därför engagerades tidigt landskapsarkitekten William Nersing i projektet. Persson, Ekstrand och Nersing åkte själva runt till olika plantskolor i Skåne och handplockade växter till Friluftstaden. När de första hyresgästerna flyttade in fanns lummig grönska redan på plats då den hade fått stå och växa till sig på den tomt där kopparhuset idag står. Kanske är det just den ymniga grönskan och parkmiljön med mjuka gränser mellan det privata och gemensamma som gör Friluftstaden så unik än idag.

I Malmö stads riktlinjer för Kulturmiljö står bland annat:

• I de särskilt värdefulla områden som anges i översiktsplanen skall förändringar anpassas på ett sådant sätt att den värdefulla miljön inte förvanskas eller utplånas.

Längre ner i samma dokument står att Friluftsstaden från 1943-48 tillhör Malmös särskilt värdefulla områden.

Mer läsning: http://www.ravjagarn.se/blogg/2013/04/eric-sigfrid-persson-och-friluftsstaden/